”Ett intensivt projektår har avslutats. Vi vill gärna träffa dig för att uppmärksamma detta och prata om hur vi ska gå vidare.” Det stod i inbjudan till avslutningsträffen för vårt nyligen avslutade Övergångsprojekt. Träffen ägde rum i slutet av januari.

Tillsammans med några personer som medverkat under projektet firade vi att vi kommit så långt på bara nio månader. Projektets resultat, åtgärdsförslag och slutsatser, presenterades och diskuterades. Men syftet var också att blicka framåt, tillsammans med övriga berörda parter. Arbetet med att förbättra övergången från barn- till vuxenvård är långt ifrån färdigt.

Malin Grände, projektledare under 2015, fastslår: ”Vi vill samarbeta med våra medlemmar, övriga berörda verksamheter och andra som anser att övergången från barn- till vuxenvård ska fungera på ett nytt och bättre sätt för dem som har sällsynta diagnoser”.

Vår avsikt är därför att, om möjligt, jobba vidare utgående från åtgärdsförslagen; det är prototyper vi tagit fram under projekttiden.
På träffen betonades att vi vill ha goda råd, samarbetspartners och idéer för fortsättningen. Däremot vill vi inte göra något som bara blir en hyllvärmare, ett vanligt öde för mycket av det som redan gjorts inom övergångsområdet.

Vi tackade vår samarbetspartner Nationella Funktionen Sällsynta Diagnoser (NFSD), som bidragit med en kartläggning av sådana tidigare arbetsinsatser. Syftet var att dra lärdom av andras erfarenheter. En fråga vi ställt är: Varför fungerar fortfarande inte övergången från barn- till vuxenvård, när så omfattande insatser redan gjorts inom området?

Från att man under barn- och ungdomen kanske bara hade en enda läkarkontakt, med relativt god kunskap om diagnosen, tills man fyllde 18, måste man som vuxen själv hantera allehanda vårdkontakter, både med allmänläkare och flera specialister. En av mötesdeltagarna, som är läkare, konstaterade ”det är med viss vånda man släpper iväg patienten till något som känns som ett gungfly”.

Unga deltagare med egna erfarenheter av övergångsprocessen menade att den kan pågå i åratal och ta massor av tid och kraft från vardagen, samt att man känner sig som ”en pusselbit i vårdkarusellen”.

Läs mer om Övergångsprojektet och projektets åtgärdsförslag

Läs mer om kartläggningen av tidigare studier som rör övergången