I mars avled Barbro Westerholm. Förra fredagen ägde begravningen rum. Det har skrivits många minnesord om hennes långa och kraftfulla gärning – med all rätt. Också under begravningen och minnesstunden lyftes Barbros starka engagemang i en rad viktiga och livsavgörande frågor.

För oss på Riksförbundet Sällsynta diagnoser har Barbro Westerholm betytt mycket i sin roll som aktiv riksdagsledamot med driv i, bland annat, särläkemedelsfrågor.

Barbro var också beredd att ta en plats i Riksförbundets styrelse vid årsmötet den 22 april. Så blev det nu inte.

Under begravningen läste ett av Barbros barnbarn högt ur Vem ska trösta knyttet av Tove Jansson. Berättelsen handlar om ett litet knytt som känner sig ensam och rädd. Han är annorlunda jämfört med homsor, filifjonnkor och hemuler och känner sig utanför. Plötsligt en dag hittar han en flaskpost med ett meddelande från ett skrutt som är ännu räddare än han och känner sig ännu mer ensam. Det stärker knyttet och äventyret kan börja.

Barbro läste alltid den boken för sina fyra barn. Kanske tänkte hon ibland på Riksförbundet Sällsynta diagnoser som ”Riksförbundet för knytt och skrutt”. Det gäller att vara orädd, nyfiken och viljestark för att leva ett liv med sällsynt hälsotillstånd. Ibland är man ensam och känner sig annorlunda, men genom sin förening eller Riksförbundet kan det komma flaskposter som gör att vi hittar ny styrka, ny kunskap och till och med nya vänner.

Ett stort och varmt tack
I dödsannonsen lyftes Barbros engagemang för Riksförbundet och våra frågor, och vi vill härmed rikta ett stort och varmt tack till hennes familj för detta, och till alla er som skänkt en gåva till minne av Barbro Westerholm. Det är ett välkommet tillskott till vår verksamhet, och vi ska fortsätta arbeta i samma anda som Barbro – med oräddhet, nyfikenhet och viljestyrka.