Återigen rasar debatten om särläkemedel. Som vanligt när det gäller läkemedel för sällsynta diagnoser är det fokus på kostnadsaspekten, som när särläkemedelsfrågan nyligen uppmärksammats i nyhetsinslag i Sveriges Radios P1 och P4.

I inslagen talas om skenande kostnader: Läkemedelsbehandlingar som kan kosta upp till ca 4,5 miljoner kronor per patient och år.

Patientgrupper riskerar att ställas mot varandra, beroende på om man har en sällsynt eller mer vanlig diagnos.

Landsting som sitter i en rävsax, när särläkemedel står utanför det statliga högkostnadsskyddet.

Människovärdesprincipen kontra undanträngningseffekter: Måste vårdcentralen läggas ned om några av patienterna, som har sällsynta diagnoser, får de dyra läkemedel de behöver för att överleva?

”Patientgrupper ska inte ställas mot varandra”, var rubriken på ett inslag i P4 Norrbotten. Det handlade om en bromsmedicin för behandling av Skelleftesjukan (FAMY). Drygt tio diagnosbärare i Norrbotten får läkemedlet, även om det är kostsamt. Anders Bergström, läkemedelschef i Norrbottens läns landsting, anser att det är uteslutet att ställa patientgrupper mot varandra. Han hänvisar till människovärdesprincipen som riksdagen fastställt.

Vidare uppmanar Anders Bergström läkemedelsbolagen att försöka hålla nere priserna på nya särläkemedel, samt framhåller att landstingen borde bli ”vassare på att förhandla med industrin”.

Anders Bergström medverkar också i ett annat inslag i samma radiokanal, ”Läkemedel för ovanliga sjukdomar ger skenande kostnader”. Då framhåller han det problematiska med att landstingen saknar insyn i läkemedelsbolagens prissättning, och detta i förening med en aggressiv prissättningsstrategi från många läkemedelsbolag. ”De har full insyn i landstingens budgetar, men vi har ingen insyn i vad de egentligen har för produktionskostnader för de här läkemedlen”, betonar Anders Bergström.

Johan Brun, medicinsk direktör på läkemedelsföretaget Pfizer, för fram läkemedelsindustrins gängse motargument: Att det krävs lika mycket förarbete att ta fram ett nytt läkemedel för en sällsynt diagnos, som när det handlar om att utveckla nya mediciner för vanliga sjukdomstillstånd. Som exempel nämner Johan Brun ”är det ett stort läkemedel mot högt blodtryck, så är det hundratusentals människor som delar på kostnaden, när det gäller Skelleftesjukan så är det för närvarande 32 personer i Sverige”.

Roger Johansson, VD för den nordiska delen av företaget PTC Therapeutics, förklarar på motsvarande sätt: ”Lång utvecklingskostnad, stora investeringar och få patienter. Då får man den här typen av kostnadsläge på ett läkemedel.”

”Landstingens dilemma – priset på ett liv”, kallades ett halvtimme långt inslag i radioprogrammet Kaliber i P1. I programpresentationen sägs att ”det kommer allt fler nya mediciner för patienter med sällsynta och allvarliga sjukdomar. Kaliber granskar särläkemedlen som hjälper svårt sjuka, men kostar så mycket att det går ut över annan vård.”

En av de intervjuade, Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik vid Linköpings universitet, menar att om vi säger att ett liv är oändligt mycket värt, då riskerar vi ju liv i en annan ände av vårdsystemet.

Av de svenska landstingens totala kostnader för läkemedel, står särläkemedlen för ungefär fyra procent. När ett särläkemedel inte ingår i det statliga högkostnadsskyddet är följden att kostnaden hamnar hos landstingen.

Vidare konstateras att den globala marknaden för särläkemedel växer med runt 11 procent per år. Det är dubbelt så mycket som den totala läkemedelsmarknaden.

Onsdag 28 september, kl. 21.40 sändes därtill ett inslag om särläkemedel i radioprogrammet Karlavagnen: ”Kan man sätta ett pris på livet?”

Läs mer om särläkemedel
Debattartikel i Dagens Samhälle, av riksdagsledamöterna
Finn Bengtsson (M) och Barbro Westerholm (L).
Båda är även ledamöter i Statens medicinsk-etiska råd (Smer)
”Nyckfull hantering av läkemedel måste stoppas”

Artikel i LIFe-time.se
”TLV säger ja till högre priser på särläkemedel”