Jag heter Karin Högkil och är pedodontist det vill säga specialisttandläkare för barn och ungdomar sedan 25 år. Det har varit spännande år med många fina möten. Jag arbetar på Eastmaninstitutet i Stockholm, här har jag möjlighet att samarbeta med duktiga kollegor från alla specialiteter inom tandvård.

Mitt yrkesval beror delvis på att min mamma var pedodontist, men framför allt av fantastiska mentorer under de år jag arbetade i Jönköping. Jag gick min specialistutbildning på Eastmaninstitutet och har varit kvar här sedan dess. Det är här jag har chans att träffa alla fina patienter och möta barn och ungdomar med sällsynta diagnoser.

Sällsynt diagnos, egentligen ingen skillnad
Att möta en patient med en sällsynt diagnos är egentligen ingen skillnad mot att träffa alla andra patienter. Alla är ju individer med sina speciella önskemål och förmågor. De flesta är oroliga inför tandläkarbesöket och alla måste ju tas omhand på ett så lugnt och bra sätt som det går, men så klart är det viktigt att veta vad som gäller för just den specifika diagnosen som patienten har.

Det är en utmaning och nästan omöjligt att kunna allt om alla diagnoser, men alla möten under åren som gått ger erfarenhet. Ofta är föräldrarna specialister inom området och kan hjälpa till. Men det är mitt jobb att på bästa sätt, kunna informera om hur läget är i munnen och vad som kan förväntas i det speciella fallet.

Det är inte ovanligt att barnet behöver hjälp av flera olika specialister inom tandvården. Två gånger per termin har vi gemensamma terapikonferenser, där vi tar upp patientfall för att få en bra helhet i behandlingen och ofta sambokar vi flera olika specialister till ett patientbesök.

Upptäcker diagnosen
Det händer inte sällan att vi inom tandvården är de som upptäcker och ser till att en diagnos ställs. Vi tandläkare har en unik situation i behandlingsrummet, vi kommer nära barnet och får en bra visuell överblick, inte bara över munnen utan hela barnet. Ofta ses vi vid upprepade tillfällen och kan lägga märke till det som är speciellt och när det blir förändringar. Hur det går med tandborstning hemma och hur kostvanorna ser ut speglar ofta hur barnet mår och hur omvårdnaden fungerar. Munnen är ett ofta känsligt och centralt område som kan visa på hur helheten fungerar.

Snabbare kontakt med sjukvården
Jag önskar att sjukvården snabbare tog kontakt med tandvården. Så snart en diagnos ställs eller att en utredning har startats är det bra att kontakt tas med ordinarie tandläkare eller att en remiss till pedodontist sänds. Att få en diagnos eller att vara under utredning kan vara svårt och då är det lätt att munnen glöms bort, att inte orka med tandvården och att inte vara så noga med kosten. Då vill vi gärna finnas där och kunna ge stöd till föräldrarna och hjälpa barnet. Helst vill vi ju alla undvika att det blir onödiga problem i munnen.

Vi har nu fått tillgång till sjukvårdens journalsystem och, om föräldrarna medger det, kan vi ta del av viktig information, vilket underlättar mycket för oss. Vi har därmed fått möjlighet att lättare kommunicera med sjukvården.

Jag träffar många olika sällsynta diagnoser men de jag arbetat mest med är Williams syndrom och Ektodermal dysplasi.

Mottagning både för sjuk- och tandvård
Jag önskar att det i framtiden finns en mottagningsform för barn och ungdomar med sällsynta diagnoser, där både sjuk- och tandvård ingår. Där skulle vi gemensamt kunna undersöka och terapiplanera för att få ett bra helhetsgrepp.

Karin Högkil
Pedodontist
Eastmaninstitutet